Kategori: Nyheter

ICJ:s remissyttrande över En tydligare organisation för Säkerhetspolisen (SOU 2012:77) och En sammanhållen svensk polis – följdändringar i författningar (SOU 2012:78) – betänkanden av Polisorganisationskommittén.

Ladda ner här.

ICJ-S och Emmaus Stockholm uppmärksammar Västsaharas nationaldag med en debattartikel i  Frivärld.

Vem firar Västsaharas självständighet?

Idag är det 38 år sedan Västsahara utropade sin självständighet, men Marocko fortsätter trycka ned folkets frihet. Det är oerhört allvarligt att Sverige och EU öppet byter mänskliga rättigheter mot ekonomisk vinning.

Ockupationsmakten Marocko fortsätter att med folkrättsvidriga medel trycka ned det västsahariska folkets önskan om frihet, senast genom att inte tillförsäkra 24 västsahariska aktivister deras rätt till en rättvis rättegång i Rabats militärdomstol.

För drygt två år sedan satte tusentals västsaharier upp ökentältlägret Gdeim Izik i en protestaktion mot Marockos ockupation och för att få omvärlden att uppmärksamma deras bortglömda öde. Bilderna från den marockanska militärens brutala tömning av lägret kablades ut över världen. Röken från de brinnande tälten sved i ögonen på alla som vill tro på folkrättens och det internationella samfundets kraft.

Över 130 västsaharier häktades. 24 av dessa hölls häktade i över två år utan rättegång. De åtalade har berättat om utstuderad och kontinuerlig tortyr, om våldtäkter med diverse tillhyggen, om misshandel, om psykologisk terror och om veckor i isoleringsceller.

Efter att ha blivit uppskjuten ett flertal gånger inleddes rättegången i början av februari i år. Ett femtiotal internationella observatörer, bland annat från den Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen (ICJ-S) bevakade rättegången på plats. Flera av de grundläggande kraven för en rättvis rättegång uppfylldes inte – bland annat rätten till försvar och rätten till tolkning. Militärdomstolen utredde heller inte anklagelserna om tortyr som framställdes av samtliga åtalade. Närmare hälften av de åtalade dömdes till livstids fängelse, resterande till decennier långa fängelsestraff.

Processen i militärdomstolen och de oskäligt hårda straffen är ovärdiga en rättstat och ett land som utger sig för att uppfylla folkrättsliga åtaganden. Rättegången är tyvärr bara ännu ett exempel på de systematiska kränkningarna av västsahariernas grundläggande fri- och rättigheter. Internationella människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch rapporterar år efter år om hur västsaharier diskrimineras, utsätts för summariska och politiserade rättegångar och bemöts med övervåld vid fredliga demonstrationer. Så gott som alla känner någon som fängslats, misshandlats eller torterats.

Trots rapporterna fortsätter Sverige och EU att upprätthålla kontroversiella handelsavtal som ger Marocko indirekt rätt att disponera över Västsaharas naturresurser. Det är oerhört allvarligt att Sverige och EU – den senare är mottagaren av Nobels fredspris – med öppna ögon byter mänskliga rättigheter mot ekonomisk vinning.

I december i fjol röstade svenska riksdagen för ett erkännande av Västsahara som självständig stat. Regeringen vidhåller dock sin position att inte erkänna Västsahara. Istället upplåter vi museum till utställningar om Västsahara med Marockos ambassadör som invigningstalare och bjuder in marockanska delegationer för mingel på slottet. När svenska kungligheter och ministrar dagar efter militärdomstolens dom välkomnade Marockos talman Karim Ghellab i Stockholm var det bland annat för att fira 250-årsjubileet av det första bilaterala avtalet mellan Sverige och Marocko.

Något mingel för att fira Västsaharas frihet lär det inte bli, varken på slottet eller i de fängelser där aktivister nu ska spendera återstoden av sina liv för att ha protesterat mot ockupationen.

Caroline Mitt-Holm och Hanga Sántha, Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen
Julia Finér, Emmaus Stockholm

ICJ-S observatör Lisa Staxäng kommenterar idag i en intervju med Sveriges Radi rättegången mot de 24 västsaharier som i helgen dömdes till oskäligt långa fängelsestraff av en militärdomstol i Rabat. Staxäng framhåller bland annat att samtliga försvarsadvokater inte var på plats under förhandlingen, och att de åtalades uppgifter om att de utsatts för tortyr avvisats samma dag som de framförts.

Sveriges Radio rapporterar att rättegången väntas tas upp när Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson sammanträder med Marockos talman Karim Ghellab i Stockholm idag. 

Här följer ett längre uttalande om bristerna i rättegången:

– Marocko har skrivit under och ratificerat de flesta av de internationella traktat som tillförsäkrar civila rätten till en rättvis rättegång. Vi är mycket kritiska till hur de åtalades juridiska rättigheter tillvaratogs under den rättegång som vi var nere på plats och bevakade delar av här i början av februari, säger Lisa Staxäng vid Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen, ICJ-S.

– För det första är det oerhört allvarligt att alla åtalade hävdat att de kontinuerligt har utsatts för tortyr, och att domstolen upptog bevisning om detta men avvisade anklagelserna samma dag. Detta gäller självfallet de åtalades rätt att inte bli utsatta för tortyr, men det gäller också processuella rättigheter som rätten att tiga och att domstolen inte ska godta bevis som tillkommit under tortyr.

För det andra upplevde vi att de åtalades processuella rättigheter inte tillvaratogs – framförallt avseende möjligheterna att komma till tals och att bli hörd. En viktig rättighet som vi inte upplevde uppfylldes är rätten till ett rättvist försvar – möjligheterna att få ta del av förundersökning alla försvarsadvokater var inte på plats, rätten att kalla egna vittnen var oerhörd begränsad, likaså tiden för att förbereda vittnena.

Ett flertal av de åtalade har hassaniya som modersmål. De har rätt till tolkning, vilket de inte fick mer än i summarisk form.

För det tredje omfattar också rätten till en rättvis rättegång rätten att informera någon annan om frihetsberövandet. Vi pratade med ett flertal av de åtalades familjemedlemmar, det gick veckor innan de fick reda på vad som hänt de gripna och var de befann sig.

För ytterligare kommentarer, kontakta Lisa Staxäng via e-post.

Pressmeddelande Västsahara i pdf format

En militärdomstol i Marocko dömer 24 västsaharier till mycket hårda fängelsestraff. Närmare hälften av de åtalade döms till livstids fängelse,  resterande till fängelse i mellan 20-30 år.

Natten mot söndagen avkunnades domen mot de 24 västsaharier som suttit häktade sedan det våldsamma nedbrytandet av det västsahariska protestlägret Gdiem Izik i november 2010.

De åtalade har suttit häktade i fängelset i Salé i över två års tid i väntan på rättegång. Från fängelset har åtalade vittnat om tortyr och annan omänsklig behandling, såsom våldtäkter med diverse tillhyggen samt psykisk terror från fångvaktarnas sida.

Nästan hälften av de åtalade döms mot sitt nekande till livstids fängelse, övriga får fängelsestraff mellan 20-30 år.

– Det är beklämmande att Militärdomstolen i Rabat, trots försök att ge sken av en rättvis rättegång, inte tillgodosåg de åtalades rättigheter på ett sätt som lever upp till de internationella  åtaganden Marocko gjort, säger Lisa Staxäng och Natasa Mirosavic, som bevakade delar av rättegången för ICJ-S räkning den 1 februari i år.

ICJ-S fördömer de oskäligt hårda straffen och det faktum att den marockanska staten inte tillförsäkrat de åtalade deras rätt till en rättvis rättegång.

ICJ-S arbetar för närvarande med att framställa en detaljerad rapport om rättegångsobservationen.

Rättegångsobservationer är ett led i ICJ-S ständiga arbete för att bevaka och värna rättsstatens principer. Rättegångsobservationerna genomförs med stöd av Folke Bernadotteakademin.

För ytterligare information vänligen kontakta:

Ordförande Hanga Sántha, hanga.santha@icj-sweden.org +46 73641 83 79

Ordförande Caroline Mitt-Holm, caroline.mitt-holm@icj-sweden.org +46 70226 31 62

_________________________________________________________________

Internationella Juristkommissionens svenska avdelning är en sammanslutning av jurister med uppgift att främja mänskliga rättigheter och tillämpningen av rättsstatens principer, såväl i Sverige som internationellt.