Den 30:e maj hade Tiina Intelmann, ordförande i Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) statspartsförsamling, möte med Sv. Avd. av Internationella Juristkommissionen (ICJ-S) för att diskutera ICC:s utmaningar i framtiden och det civila samhällets roll. Samtalet inleddes med att Tiina Intelmann berättade om hennes arbete som just nu till stor del går ut på att arbeta för universalitet av Romstadgan, det dokument som styr domstolen och dess jurisdiktion. Arbetet består inte endast i att få fler stater att ratificera Romstadgan, utan också få de stater som redan gjort det att impementera denna i sin nationella lagstiftning, något som till exempel Sverige ännu inte i sin helhet gjort. I arbetet med detta, menade hon, har det civila samhället spelat en viktig roll genom opinionsbildning. Tiina Intelmann uttryckte samtidigt en förhoppning om att fler organisationer för upp universalisering av Romstadgan på dagordningen.
ICC är en permanent inrättad domstol som har möjlighet att pröva brott mot mänskligheten, folkmord och krigsbrott så som de definieras i Romstadgan. Domstolen har bara jurisdiktion i de ratificerande staterna, i dagsläget 121 st. Romstadgan gäller inte retroaktivt, så domstolen har endast möjlighet att pröva brott som begås efter ratificering. Tiina Intelmann menade dock att ratificering kan förhindra pågående och framtida brott.
ICJ-S höll den 16:e april i år ett seminarium om ICC:s handläggning av målet Lubanga med anledning av den kritik som uppkommit, bland annat gällande de uppkomna rättssäkerhetsfrågorna och att processen dragit ut på tiden. Tiina Intelmann besvarade kritiken med att domsolen nu arbetar med att förenkla delar av procedurreglerna, men betonade att större förändringar kräver statsparternas godkännande, då det krävs fördragsändringar.
Andra problem som lyftes under samtalet var de speciella svårigheter domstolen möter, framför allt utredningssvårigheter. Tiina Intelmann påpekade att det i första hand är staternas nationella rättssystem som måste pröva brott av ifrågavarande slag. Stater har även möjlighet att hänskjuta frågor till ICC och i sista hand kan ICC:s generaladvokat utreda ärenden ex officio. De utredningar har ofta föregåtts av påtryckningar och information från civila organisationer. I många fall, påpekade Tiina Intelmann, leder generaladvokatens påtryckningar till att stater själva initierar förundersökningar och rättegångar.
ICC har vissa problem med sin trovärdighet bland de afrikanska ratificerande staterna, nu senast har Kenya försökt få ett mål överfört till The East African Court of Justice. Detta försök kritiseras av en rad organisationer, däribland den Kenyanska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen.Tiina Intelmann kommenterade läget med att fallet från början hänförts till domstolen på statens begäran, men att hon ser positivt på utvecklingen med domstolar närmare källstaterna, så länge dessa fungerar adekvat.
Så som nämnts ovan har Sverige ännu inte implementerat Romstadgan till fullo i nationell lagstiftning. Tiina Intelmann påpekade att implementering inte bara har effekter för möjligheten till lagföring inom stater, utan också när nationella domstolar samarbetar kring fall med ICC. Det kan röra sig om överlämningsförfaranden till domstolen, eller frysning av medel för efterlysta personer.
Sv. Avd. av Internationella Juristkommissionen välkomnar en utveckling mot ett bredare, mer effektivt och rättssäkert ICC, något som organisationen kan bidra till.
